Tankar kring spirutialismen

Våra tankar kring spiritualismen som en livsfilosofi

Vi spiritualister pratar ofta om de sju grundprinciperna som är centrala för den andliga livsfilosofin, men även en stor del i det spiritualistiska mediumskapet.

Spiritualismen bygger på naturlagar. Vi tror på en stor universell lag som är grunden till allt det skapande och Den universella lagen bygger på kärlek. Att vi sedan har en tro på det eviga livet menas med att själen är odödlig och att livet fortsätter efter vi lämnat den fysiska tillvaron. En del kallar även själen för medvetandet, och visst är det intressant att ställa sig frågan vart medvetandet egentligen sitter någonstans, eller själen för den delen.

Vi vet att själen fortsätter att utvecklas och växa även efter att den lämnat kroppen, som en slags kontinuerlig existens av vår ande.

Gällande mediumskapet så är just den tredje principen en väsentlig del, där man pratar om kommunikationen mellan "levande och döda" om vi nu ska kalla det så. Som spiritualist tror vi att det är möjligt att kommunicera med avlidna genom medium och andlig kommunikation. Det är därför också det är så viktigt för oss att ge en bevisbörda på att det är en när och kär som finns på andra sidan till den som ska få budskap.

Personligt ansvar är någonting som betonas när man lever sitt liv här på jorden. Att vi tar ansvar för våra egna handlingar och tankar när vi då strävar efter själens utveckling och tillväxt. Vi tror att genom att ta personligt ansvar för våra handlingar kan vi aktivt arbeta för att skapa förändring och förbättring i våra liv och i världen omkring oss. Genom att reflektera över vårt agerande tänker vi att man ökar sin självkännedom och därmed förstår sig själv bättre. Men också frigöra energi och kraft som annars skulle gå till att skuldbelägga andra eller skapa en offermentalitet hos sig själv.

Visst är det härligt med tanken om att man själv kan påverka och förändra sitt liv genom aktiva beslut i sin vardag, varje dag. Även om det kan vara tufft och svårt ibland. Förändring är ju något som kan vara jobbigt och skapa rädsla eftersom den innebär att gå utanför sin komfortzon och möta det okända. Men det kan också vara just det steget som behövs för att komma vidare.

En av grundprinciperna talar om karma, det handlar om att det som du ger ut får du tillbaka. Många ser karma som något negativt utifrån hur begreppet används i vårt samhälle. Men vi ser det som en positiv sak. Tänk som så; att våra handlingar och beteende har konsekvenser och man själv är ansvarig för de resultat som vi får i livet. Genom att förstå och följa karmalagen kan vi skapa ett medvetet och positivt liv för oss själva och andra, men även undvika att orsaka lidande och negativa konsekvenser.

Sammanfattningsvis så uppmuntrar spiritualismen till kärlek, medkänsla och tolerans gentemot alla levande varelser. Och det finns en integration av fysisk och andlig värld: Vi tror på att det finns en koppling mellan den fysiska och andliga världen och att båda är viktiga för människans utveckling och välbefinnande här på jorden. Dessa principer hjälper oss att förstå och leva i enlighet med vår tro och övertygelse om livet och dess mening.

Efter döden övergår vårt medvetande/själen till en ny dimension av existens. Visst känns det härligt att vi då får släppa våra fysiska kroppar och själarna frigörs till att färdas vidare på vår andliga resa.

I denna nya tillvaro är vi omgivna av ren kärlek och ljus, och vi förstår och upplever allt med en djupare klarhet och insikt. Vårt medvetande utvidgas och förenas med den universella medvetenheten, och vi får en förståelse för vårt själv och vår plats i kosmos. På andra sidan finns ingen smärta, ingen rädsla, bara frid och frigörelse. Vi återförenas med våra kära, och vi fortsätter att växa och utvecklas i vårt andliga väsen. Efter döden är vi inte längre begränsade av tid och rum, utan vi är en del av en evig och oändlig existens där alla våra frågor och tvivel får svar och vi finner sann frid och harmoni.

Med detta sagt så avslutar vi denna gång med en dikt!

Bara modig kan du vara, när du vet att du ska leva, trots att kroppen en gång lämnar, själen fortsätter svepa.Efter döden mötte jag min själ, en spegelbild av mitt inre, mitt rätta jag. I dess ögon fanns sanning och kärlek så skön, en fridfull värld av stillsamhet.

Tillsammans vandrade vi genom evighetens land, genom tid och rum, genom glädje och sorg. För första gången kände jag mig hel, med min själ vid min sida, jag fann min själ i mig själv. Döden är en del av livet, inte något att frukta, för vi vet att vi är eviga, och aldrig ska vi glömma detta.